sakerochting

Är det dags nu? Dags att sluta sörja, gräva gropar och känna efter ända in i benmärgen? Kanske dags att bara inse det faktum att vi aldrig kan vara vi igen, att vi båda skulle må bättre utan varandra (fast jag redan vet att du mår bra, luckliga jävel). Kanske ska jag bara ge det ett sjujävla försök, stänga av och kämpa vidare. Jag har hört att det är väldigt sällan man dör fast det kan kännas som att stunden är inne minst ett par gånger om dagen...

All tillit till dej Timbuk, och fan ta dej om det inte löser saaaaaej...