Förlåtet som låter oss vara
Jag ber om ursäkt för saker som jag säger. Saker som jag faktiskt tycker ibland. Men som du får mig tro är oviktiga. Är jag oviktig? Jag säger inte allt jag tycker till dig, rädd för att förlora igen. Ständig tvåa i min egen tävling. Det är ingen tävling, och ändå kommer jag sist. Jag försökerförsökerFÖRSÖKER vara, gulligare, bättre på att laga man, roligare, smalare, gladare, finare, mer otillgänglig och bry mig mer om dig i hopp om att du ska förstå. Förstå att jag egentligen bara är en tjej, en tjej som verkligenverkligenVERKLIGEN älskar dig. Som skulle dö för att få vara med dig tills döden skiljer oss åt. Som inte ens kräver nått tillbaka. Och idag krävde jag en liten sak, och det blev fel. Kanske ska jag be om ursäkt?
Jag vägrar släppa oss igen. Du är skyldíg oss ett försök.
Ett helhjärtat försök. För jag vet att det finns där.
HELA hjärtat....
