Men just nu står jag här och håller masken

Vår sång går på tomgång. Är det ens vår sång nu? Jag vill inte vara ensam om vår sång men vinden viner i min hjärna. Stormen ryter i mitt hjärta. Jag vill bara älska att du är den du är. Älska att du älskar någon annan. Älska det vi haft och låsa in det i mellangärdet och plocka fram det för att minnas och le. Jag vill vara den första som gratulerar, den första som ler och presenterar. Men hur ska det någonsin gå till?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0