Närkontakt med glovet
Idag gick jag itu. Orkade inte längre vara tyst och leva i en låtsasvärld där en pappa är en kompis och en mamma är ett barn. Kan inte längre vara den som står upp, ibland måste man falla. Idag föll jag. Hårthårthårt ned på en orange heltäckningsmatta. Vill slåss och skrika för en mammas skull, vill försvara en pappa. Men inget är försvarbart, inte heller lönt att slåss och skrika. Det gör ont ända in i märgen. Jag som trodde att livet varit tufft. Vad har jag sett av smärta hittils? Inget min vän inget...
Och jag vet att du försöker. Kommer som en riddare i rustning. En rustning av tjock hud som inte kan släppa in mig. Inte kan hjälpa fast jag vet att du försöker. Du försöker så gott du kan. Men en flicka som gråter på ett golv kan ingen hjälpa, speciellt inte om man är en pojke som är livrädd för sorgen.
Kommentarer
Trackback
