Att ljuga för sig själv
Jag kan inte skilja på känslorna, en stor klibbig hög med känslor som varken är äkta eller påhitt. Ett evigt virrvarr av övertalning och naivitet. Jag vet vet vet att vi inte borde, det vet alla vid det här laget, men ändå så kan jag inte stänga dörren.
Flytta, leva ett nytt liv, lära självkänsla, stå på egna ben och veta att i ett team är man två [drömmar...]. Att man e två som ska dra, inte två som ska hålla emot, inte en som ska dra jämt även om det ibland behöver vara så. Är det mig det e fel på eller är det vi som inte håller måttet.
Skadar jag dig när jag säger att vi måste kämpa. Skadar jag dig när jag säger att det inte är lättare att vara ensam. Lever jag i en drömvärld där alla svek och all svartsjuka botas med pussar. Jag är söt, jag är fin, jag är gullig, och du älskar mig, DET VET JAG JU (haruintelärtdigdetäntjejjäveljagorkarintemedattsägadethelatiden!).
Jag vill ge dig allt, allt vill jag ge dig. Jag viskar att vi kämpar, att vi gör det tillsammans och du ber mig ha tålamod. Jag lovar tålamod och kärlek, för det är ju du som är the one, men ibland önskar jag att jag var det likaså. Galen på känslorna, galen på väntandet, galen på mig själv och galen på Dig. GALEN på oss.. vad är vi?
Allt jag önskar mig är lite trygghet.
Kommentarer
Trackback
