sakerochting

Göteborg har gjort mig annorlunda. Starkare. Helare. Men jag visste att jag inte var redo för Stockholm än. Hoppades att det svaga skalet skulle hålla för en vecka. Önskade att mailet jag skrev skulle få fortsätta gälla, och att vi inte skulle hinna sabba allt på 8 dagar. Men jag kan inte välja bort att svara. Önskar jag inte tog upp telefonen. Önskar mig tillbaka till den känslan då du sårade mig som värst en decemberkväll, den enda känslan som någonsin fått mig att sätta ned foten, att stänga dig ute ut mitt liv. (jag vet så mycket som du inte vet att jag vet..) Men jag svarade. Trodde i mitt trasiga sinne att vi skulle kunna älska varandra en natt och sen sätta punkten (igen, just det, tragiska tjej..). Men du kunde inte.

Jag ljög inatt. Jag ljög när jag sa att jag skulle klara att älska dig en sista natt och inte mer. Jag ljög.
Du gjorde rätt som gick. Men jag önskar att du stannar där. Varje gång du funderar på att klampa
rätt in i mitt liv igen, när du känner att du bara måste säga att du saknar mig. Läs detta då. Läs alla
timmar av ord på tangenter, känn hur illa du gör mig. Jag vill inte såra dig, jag vill bara ge dig kärlek,
men SNÄLLA läs allt om du är osäker, så du förstår hur illa du gör mig. Varje. Gång. Du. Inte. Har. Bestämt. Dig..

När du har bestämt dig, när du har ringen i handen och är beredd att ge mig allt. Då.
då är det försent..



Förresten...
Vi klarade inte 8 dagar. Vi klarade nästan 13 timmar. Nästan.